Öppet brev till kardinal Arborelius som svar på uttalanden av den 15 augusti 2025

Ers eminens!

Vi har tagit del av de två uttalanden om vårt prästbrödraskap som offentliggjordes av Ers eminens på festen för den Heliga Jungfrun Marias upptagning i himmelen.

Fyllda av iver för själarnas frälsning och i en anda av sonlig hängivenhet till vår heliga moder Kyrkan och hennes institutioner skulle vi vilja göra våra tankar och avsikter kända i form av ett öppet brev som vi hoppas kommer att skapa en större förståelse för vårt arbetes beskaffenhet och vara till nytta för många av de katolska troende i Sverige.

FSSPX:s pastorala verksamhet enligt kyrkliga auktoriteter

I nr 6 av Ert Klargörande sägs att de sakrament som firas av våra präster är ”valida sed illicita” - giltiga men olovliga. Vi är tacksamma för detta klargörande, som till gagn för alla troende visar att Ni håller med oss om att alla våra sakrament är giltiga.

När det gäller frågan om de sakrament som firas av våra präster också är lovliga vill vi påminna om att den helige fadern påven Franciskus den 1 september 2015, ”motiverad av behovet att motsvara dessa troendes väl”, beviljade fakulteter att höra bikt giltigt och lovligt för alla präster i vårt prästbrödraskap. Först beviljades detta för ett år (barmhärtighetens år) för att sedan i det apostoliska brevet Misericordia et misera, daterat den 20 november 2016, förlängas utan angiven tidsbegränsning till ”pastoralt gagn” för alla troende som kommer till oss. Dessa fakulteter har hittills inte återkallats av den Heliga stolen.

Kyrkan och den helige fadern anser naturligtvis inte att det motsvarar ”de troendes väl” eller utgör en ”pastoral fördel” att lugna troende som är i färd med att göra något som är klandervärt eller otillåtet. Men eftersom bikt vanligtvis hörs omedelbart före den heliga Mässan, är det självklart att de flesta troende som kommer till våra präster för att bikta sig har för avsikt att delta i den heliga Mässan som firas av en av våra präster omedelbart efteråt.

Vidare, i brevet från den påvliga kommissionen ”Ecclesia Dei”, undertecknat den 27 mars och publicerat den 4 april 2017, kungjordes den helige faderns beslut att ge lokala ordinarier möjligheten att bevilja fakulteter för firande av äktenskap för troende som tar del av FSSPX:s pastorala verksamhet. I brevet nämns uttryckligen att syftet med detta beslut var att ”lugna de troendes samvete” och att den Mässa som firas efter en sådan vigsel ”kan” eller ”skall” firas av en präst från FSSPX. Men Kyrkan och den helige fadern ägnar sig förstås inte åt att lugna samvetet hos dem som gör något otillåtet eller klandervärt.

Därför är det uppenbarligen inte den Heliga Stolens åsikt att det är otillåtet eller klandervärt att ta del av FSSPX:s pastorala verksamhet.

I nr 2 av Ert Klargörande påstås att FSSPX inte lever och verkar i gemenskap med den Heliga Stolen. Detta påstående är uppenbart felaktigt och utgör allvarligt förtal. Medlemmarna i FSSPX är katoliker i kraft av sitt dop, sin katolska tro och sin underkastelse under påvens auktoritet. Denna underkastelse innebär emellertid inte en obegränsad lydnad.

Ert användande av uttrycket ”inte lever och arbetar i gemenskap med den Heliga Stolen” innebär en anklagelse om att vi befinner oss i schism. Om än denna anklagelse är falsk, är den åtminstone ett klart och precist uttalande om kanonisk ställning: Den som befinner sig i schism, är skild från Kyrkan. Men i samma mening sägs det också att vår kanoniska ställning är oklar. Hur kan vi på samma gång vara i schism och ha en kanonisk ställning som är ”oklar”?

Uttalanden av påven Benedikt XVI och påven Franciskus, och särskilt deras sätt att hantera frågor som rör vårt prästbrödraskap som interna frågor för Kyrkan, visar tydligt att de betraktade oss som katoliker och en del av Kyrkan. Exempel på detta är de doktrinära diskussionerna mellan Vatikanen och FSSPX från 2009 till 2012 och de fakulteter som påven Franciskus beviljade oss 2015, 2016 och 2017.

Det har betonats tydligt, särskilt av påven Benedikt XVI, att ”problemet” mellan den Heliga Stolen och FSSPX är av doktrinär, inte disciplinär natur. Med andra ord, anledningen till att vårt brödraskap förvägras en officiell kanonisk status är inte att vi skulle vägra påven erkännande, att vi skulle vägra att leva i gemenskap med resten av Kyrkan, att vi fortsätter vår verksamhet utan tillstånd, i ond tro eller något liknande. Påven Benedikt XVI sade i sitt brev till biskoparna av den 10 mars 2009 ”…de problem som nu ska behandlas är i huvudsak av doktrinär natur och rör främst accepterandet av andra vatikankonciliet och påvarnas efterkonciliära läroämbete.” I brevet av den 1 september 2015 sade påven Franciskus angående FSSPX: ”Från olika håll har flera biskopsbröder berättat för mig om deras goda tro och sakramentala praxis…”

Välrenommerade biskopar i Kyrkan har uttryckt sitt stöd för FSSPX, försvarat dess efterlevnad av Kyrkans traditionella läror och förespråkat att det erkänns av Kyrkans myndigheter.

Biskop Athanasius Schneider har enligt rapporter i pressen sagt att endast ”en mycket snäv, legalistisk syn på Kyrkans verklighet” kan få någon att tro att FSSPX är schismatiskt och att de som påstår detta ”sätter den kanoniska lagens bokstav framför betydelsen, den primära betydelsen av den katolska trons fullhet och den traditionella liturgin”, vidare att FSSPX kontinuerligt uppvisar ”kanonisk gemenskap med påven” genom att be för påven under Mässan och genom andra offentliga böner för honom och att avsaknaden av ett kanoniskt erkännande inte är ett hinder för katoliker att ta emot sakramenten från FSSPX:s präster.

Särskilt talande är exemplet biskop Vitus Huonder, tidigare stiftsbiskop i Chur i Schweiz, som fick i uppdrag av Kardinal Gerhard Ludwig Müller, dåvarande prefekt för Troskongregationen, att inleda en dialog med FSSPX. Detta uppdrag ledde till regelbunden kontakt med medlemmar i FSSPX, vilket gjorde det möjligt för honom att förstå vårt brödraskap inifrån och genomskåda mediernas förvrängningar. Detta kulminerade i att han för sin pensionering drog sig tillbaka till vår filial i Wangs i Schweiz, ett beslut som fattades med påven Franciskus' uttryckliga tillstånd och välsignelse. I en serie videoföredrag uttryckte han djup beundran för vår grundare, ärkebiskop Marcel Lefebvre. Han sade också att påven Franciskus personligen sagt till honom att FSSPX inte befinner sig i schism. Biskop Huonder avled onsdagen efter påsk 2024 och begrovs i Écône bredvid ärkebiskop Lefebvre.

I nr 3 av Klargörandet framförs det ofta hörda påståendet att FSSPX inte står i full kommunion med den Heliga Stolen och påven. Användningen av uttrycket ”full kommunion” i detta sammanhang är ett nytt påfund och distinktionen mellan ”full” och ”ofullkomlig” kommunion en innovation från andra vatikankonciliet. Kyrkans traditionella lära är mycket enkel: Katoliker tillhör Kyrkan genom att uppfylla de tre klassiska villkoren: dopet, den katolska tron och underkastelse under hierarkin. FSSPX erkänner påvens auktoritet och dess präster ber för honom vid varje Mässa. Sann lydnad består i att acceptera påvens auktoritet som påve, att be för honom och att respektera hans person, samtidigt som man motarbetar alla skadliga impulser som han till äventyrs kan vilja ge Kyrkan. Sådan är FSSPX:s inställning, och vi befinner oss därför verkligen i ett tillstånd av underkastelse under påven.

Skyldighet att föra sakramentsregister

I nr 5 av Ert Klargörande uppges att sakrament som firats av våra präster (vilka erkänts som giltiga - se ovan) inte kan registreras i stiftets kyrkböcker och att detta påverkar möjligheten för de troende att få dop- och konfirmationsbevis.

Katolsk sakramentsteologi och kanonisk rätt föreskriver en otvetydig skyldighet att föra register över mottagandet av vissa sakrament, i synnerhet de sakrament som kan tas emot endast en gång utan att ett sakrilegium sker, till exempel dop, konfirmation och prästvigning.

Den kanoniska rätten (535 §2) föreskriver att noteringar om konfirmation, äktenskap, mottagande av prästvigning o.s.v. alltid ska framgå av ett dopintyg.

Vi kan inte föreställa oss att Ers eminens verkligen har för avsikt att förbjuda att giltiga konfirmationer förs in i sakramentsregistren och inkluderas i dopintygen, då detta oundvikligen kommer att leda till förvirring och osäkerhet om huruvida en troende har eller inte har tagit emot konfirmationens sakrament och därför kommer att medföra en risk för sakrilegium genom upprepning av konfirmationen. En sådan regel skulle klart stå i strid med den kanoniska rättens föreskrifter och skulle innebära ett maktmissbruk som gör livet svårt och orsakar rädsla och osäkerhet för katolska troende som inte har någon annan önskan än att bekänna sin katolska tro och leva i full överensstämmelse med densamma.

Vi kommer naturligtvis att försäkra de berörda troende om att ett konfirmationsintyg alltid kan erhållas direkt från oss, om Stockholms katolska stift verkligen väljer att ignorera Kyrkans teologi och kyrkorätten i denna sak.

Ett allvarligt andligt nödläge

S:t Pius X:s prästbrödraskap rättfärdigar de av sina pastorala aktiviteter som saknar godkännande av kyrkliga myndigheter genom förekomsten av det allvarliga andliga nödläge som orsakas av den nuvarande krisen i Kyrkan.

För sin frälsning och helgelse är själarna i behov av den sanna, oförfalskade katolska tron och den katolska Kyrkans sakrament firade enligt de värdiga, respektingivande och upplyftande riter som återfinns i det traditionella missalet, ritualet och pontifikalet, vilka i sanning leder hjärtan och sinnen till det övernaturliga och gudomliga, såsom de har gjort genom århundradena för så många av Kyrkans mest älskade och vördade helgon.

Varje medlem av Kyrkan har rätt att av Kyrkan erhålla den lära och de sakrament som är nödvändiga för frälsningen. Detta innefattar rätten att bli varnad för villfarelser som utsätter tron för fara samt rätten att få undervisning om den katolska tron i dess helhet.

I Kyrkan av idag tillåts många villfarelser, som tidigare fördömts av Kyrkans läroämbete, att spridas praktiskt taget okontrollerat, medan ett stort antal teologer och till och med biskopar och kardinaler öppet förnekar eller ifrågasätter den Katolska Kyrkans dogmer. De liturgiska reformerna har lett till en förlust av respekt för det heliga, eftersom de nya formerna i stort sett misslyckas med att lyfta själen till Gud och snarare för ner det som borde betraktas som heligt och bemötas med respekt och vördnad till en nivå av vardaglighet. Bruket att ta emot den Heliga Kommunionen i handen och stående leder inte bara till många sakrilegier utan är också åtminstone delvis ansvarigt för att många katoliker har förlorat tron på Kristi verkliga närvaro i det Heliga Sakramentet.

Syftande på situationen i Kyrkan 1972 sade påven Paulus VI i en predikan att ”ur en spricka har Satans rök trängt in i Guds tempel”. I sin apostoliska skrivelse Ecclesia in Europa från 2003 beklagade påven Johannes Paulus II en utbredd nednötning av tron som präglas av praktisk agnosticism, religiös likgiltighet och glömska beträffande det kristna arvet – han beskrev detta som en tyst apostasi hos människor som har allt de behöver och som lever som om Gud inte existerar. Benedikt XVI beklagade offentligt sekulariseringen och en ”djup troskris”.

Enligt vår uppfattning har förkunnandet av den moderna ekumeniken och religionsfriheten fått särskilt långtgående skadliga konsekvenser. En sann ekumenik syftar till att leda själarna till att träda in i den sanna Kyrkan som grundades av Jesus Kristus medan den moderna och falska typen av ekumenik som främjades av andra vatikankonciliet är inriktad på att uppnå en rent mänsklig försoning och bortser från behovet av att försona människorna med Gud genom att leda själarna till de frälsningsmedel som endast finns i den katolska Kyrkan. Religionsfriheten, som den lärs ut av andra vatikankonciliet, förnekar vår Herres Jesu Kristi rättigheter som Konung.

Många av den katolska trons grundläggande sanningar ignoreras eller förnekas tyvärr i stora delar av Kyrkan, t.ex. den gudomliga uppenbarelsens ofelbarhet, vikten av den heliggörande nåden, helvetets verklighet, djävulens makt, behovet av andlig kamp och vår Herres Jesu Kristi sociala konungadöme.

Om den normala hierarkin (kyrkoherde, biskop o.s.v.) inte fullgör sina plikter, befinner sig de troende i ett nödläge som gör att de istället kan vända sig till vilken katolsk präst som helst. På grund av nödläget får denna präst då direkt från Kyrkan det som kallas supplerad (”ersatt”) jurisdiktion för att kunna tjäna de troende. Vi har alltid hävdat att traditionella präster i den nuvarande krisen genom supplerad jurisdiktion får fullmakt att döpa, ge absolution åt, viga, o.s.v. alla katoliker som annars inte vore beroende av dem.

Att vissa villfarelser fördöms, (delar av) den katolska sanningen predikas och den traditionella liturgin tillåts firas på vissa platser som särskilt, ofta på ett instabilt sätt, tillhandahålls för troende som har en ”personlig preferens” eller råkar vara ”fästa vid vetus ordo”, som det ofta uttrycks, förändrar självklart inte det faktum att ett allvarligt andligt nödläge råder. Försvaret av Kyrkans liturgiska och läromässiga Tradition är nämligen varken mer eller mindre än försvaret av den katolska trons integritet, som är Kyrkans gemensamma goda; just därför inkluderar detta kampen mot moderna villfarelser som ifrågasätter grundläggande sanningar i tron och därmed äventyrar Kyrkans gemensamma goda. När detta den katolska trons gemensamma goda av Kyrkans auktoriteter betraktas som föremål för endast en personlig preferens, föreligger ett nödtillstånd.

Kyrkans högsta lag är själarnas frälsning. Kyrkans lag, precis som alla andra rättvisa lagar, tillåter undantag under exceptionella omständigheter. Den civila rätten förbjuder att man krossar fönster, men det är inte fel att krossa ett fönster för att rädda ett barn från en brinnande byggnad. På samma sätt är det inte fel att hjälpa till att utfodra den svältande flocken även om det bara kan ske till priset av ogillande från Kyrkans myndigheter, vars godkännande hade krävts under mer normala omständigheter. Mot bakgrund av detta kan vi inte instämma i Ert uttalande i nr 6 av Klargörandet att sakrament som firas av våra präster är otillåtna och därför aldrig bör firas och undvikas av de troende. Omständigheterna i sig skänker det tillstånd som saknas från ansvariga myndigheter, vilket gör dessa firanden både giltiga och lovliga.

FSSPX ger med sina priorat, kyrkor, kapell, noviciat och prästseminarier många tusen katolska troende runt om i världen tillgång till de nämnda frälsningsmedlen, och vi strävar efter att göra detsamma för de själar som hungrar och törstar efter helgelse även i Sverige och de andra nordiska länderna. Vi är särskilt angelägna om att finna värdiga kallelser till det katolska prästämbetet och ordenslivet och hjälpa dem på deras väg till ett liv vigt åt Gud.

Våra präster ber alltid för påven och den lokale biskopen i början av den heliga Mässans kanon. Vi gör vad vi gör, inte i en anda av splittring eller uppror, utan med det enda syftet att ära Gud, bevara den katolska trons och sakramentens ovärderliga skatter, som vår moder Kyrkan har erhållit av Gud allsmäktig själv, och hjälpa själarna till frälsning och helgelse. Vi har ingen annan önskan än att hjälpa Ers eminens och de andra ansvariga herdarna att fullgöra Er heliga plikt att ta hand om själarna.

Med största respekt, Era ödmjuka tjänare i Kristus Konungen och den obefläckade Jungfrun Maria,

Fader Karl Stehlin FSSPX
distriktssuperior för Polen och Skandinavien

Fader Håkan Lindström FSSPX
ansvarig präst för apostolatet i Skandinavien

Den Heliga Jungfrun Marias obefläckade Hjärtas fest, den 22 augusti 2025.